Vår första tid i Sverige, minne 3

 Fira midsommar

Jag minns när jag firade min första midsommar i Sverige. Våra snälla grannar frågade om vi ville följa med dem dagen därpå för att fira midsommar. ”Självklart vi vill följa med er”, svarade jag ivrigt.

Vi har aldrig hört talas om att det fanns något land i världen som firade midsommar, och därmed hade vi absolut ingen aning om hur man firade.

Jag trodde att vi skulle på fest och därför gjorde jag mig fin. Jag tog på mig sommarskor med en liten klack, vilket ytterst sällan jag brukade göra. Jag var inte van att gå med klack, men är det fest, får man lida pest. Vi bodde i Norrland på den tiden och någon värme vid midsommar var inget tal om. Jag trodde naturligtvis att vi skulle ha fest inomhus i någon lokal eller i byns kyrka. Ack så fel jag hade!

Våra grannar kom förbi och vi gick till fots en bra stund tills vi såg hela byns befolkning samlade på en plats ute i naturen.

Jag kunde knappt gå på leriga och frusna marken som inte hann tina efter långa och hårda vinter.

Vi stod i ring runt en stor hög av torra grenar man hade samlat för att tända eld på. Jag frös och darrade. Mina fötter förvandlades till is. Folk hade på sig gummistövlar och vinterkängor eftersom de visste vad som gällde. Det blev en fin upplevelse att se hur alla, stora och små hoppade som små grodor och sjöng olika sånger. Vi gjorde likadant och härmade alla danssteg och hopp. Jag blev gladast av alla när vi grillade korv. Inte för korvens skull, utan för att vara nära elden och få tillbaka känslan i mina frusna fötter.

Hur kunde lilla jag veta att man firade midsommar ute i kylan och inte i inomhus där man brukar sitta på stolar och titta på en scen? Min hjärna kunde aldrig föreställa sig att man skulle gå till fest med gummistövlar. Jag hade då fortfarande inte skaffat mig en sådan unik kunskap. Åh så pinsamt när man känner sig som en riktig idiot! Jag önskade att våra grannar skulle ha berättat lite mera i förväg!

Men, man ser och lär.

Sahar