Vår första tid i Sverige, minne 20

”Knytkalas”

Jag minns min stora förvåning när jag för första gång hörde talas om begreppet knytkalas. Min dotter sa att hon skaIl träffa sina vänner och att de ska ha knytkalas. Jag frågade om vad det betyder och vad det skiljer sig från ett vanligt kalas. Det kändes främmande och konstigt för mig att gäster ska ta med sig mat eller dryck till knytkalas. I mitt hemland är det alltid värden som står för all mat och dryck. Allt annat är otänkbart. Visst gäster kan ta med sig bakelser eller andra goda saker men det är ett present till värden. Gästvänligheten är en av de viktigaste egenskaper och då är det självklart att värden bjuder sina gäster på så mycket som möjligt. Oftast mycket mer än vad man mäktar med att äta. Efter många år i Sverige har jag erfarit en annan sida av begreppet knytkalas. Mina barn är födda och uppvuxna i Sverige. Min sjutton åriga dotter berättade att de ska på fest hos en kompis och att var och en tar med sig det man vill dricka. Detta med knytkalas har min hjärna accepterat efter alla år i Sverige. Dottern kom hem sent från festen och hon hade med sig ett par flaskor cider av dem hon hade med sig till festen. Jag blev chockad när hon svarade på min fråga om varför hon hade cider med sig. ”Pappa, var och en tar med sig hem det som är över av det man köpt. Det är så man gör.” Där gick gränsen för min hjärna att förstå och acceptera. Ta med sig HEM det som man tog till värden? ”Aldrig”, säger en röst inom mig. Rösten tillhör en människa som alltid bär på en del vänliga seder och bruk som är djupt rotade i ryggmärgen.

H.