Skip to content

Flyktingens mardrömmar

LYSSNA:

Nakna texter

LYSSNA gärna och läs texterna! Det kommer flera…

Flyktingens mardrömmar

Flyktingen berättar om sina mardrömmar för sin terapeut:

”Jag tuggar grus i sömnen

Ljudet påminner om krigets skott och explosioner

Ljudet dunkar i huvudet

Ljudet dyker ner och går rakt in i hjärnans celler

Detta är outhärdligt och omänskligt

Jag vaknar av smärtan i tänderna

Käkarna klamrar sig fast i varandra

De cementeras och blir som ett block

Jag darrar av skräck och rädsla

Käkarna vägrar släppa varann

Detta upplever jag varenda natt”

 

Flyktingen berättar om sina mardrömmar för sin terapeut:

”De jagar mig hela nätterna

De springer efter mig

De är många

De är svartklädda

De har inga ansikten

Jag flyr och springer hela nätterna

Jag är barfota

Och Ibland naken med trasiga skor

Jag springer genom öken och upp mot bergstoppar

Vägen är full av skorpioner, ormar och kackerlackor

Jag kommer inget vart

Jakten tar aldrig slut

Mitt hjärta liknar en usel trummis som inte behärskar konsten att slå i takt

Hjärtat slår och slår utan någon melodi

Jag hör mina ojämn dunkande, bultande hjärtslag

Monstren är snart ifatt ikapp mig

Jag är snart död

Jag vaknar av mitt skrik

Hjärtat fortsätter slå och bulta

I halsen, bröstet och hela mig

Och även i mina fingertoppar och tå

Jag kan knappt andas

Jag kippar efter luft som känns slut

Mina barn blir rädda och frågar mig varenda morgon

”Varför skriker du hela nätterna?”

 

Flyktingen berättar om sina mardrömmar för sin terapeut:

”Jag ligger i fosterställningen

Jag ligger på ett betonggolv

I ett litet rum som inte har några fönster

Förövarna är många

De är farliga monster

De är känslolösa odjur

De är inte av människoraser

De är egen ras

Jag hör deras röster och hånande skratt

De slitet och drar i mig

De gör hemska saker mot mig

Jag har ingen chans att skydda mig

Detta upplever jag varenda natt

Jag vaknar i fosterställningen

Jag kan inte sträcka mig rak

Jag hatar min kropp

Jag tittar runt i rummet

Jag förstår att denna var en mardröm

Och jag är i mitt nya hemland

Men jag litar inte längre på någon av detta ras

Jag kan inte rå för det

Ni skulle förstå mig

Om ni visste vad som hade hänt

Om ni visste vad de gjorde mot mig”

 

Flyktingen berättar om sina mardrömmar för sin terapeut:

”Jag hör ljudet av en raket som faller

Jag hör ljudet av huset som rasar över oss

Jag ligger under massorna

Jag hör mina barn skrika

Sedan blir det tyst

Jag kan inte röra mig

Jag kan inte rädda min familj

Jag vaknar och känner mig förlamad

Samma förlamning som jag upplevde då detta hände på riktigt

Natt efter natt

Jag inser att jag inte har några barn längre

Tårarna sköljer dammet av massorna jag har legat under”

 

Flyktingen har lärt sig en övning

Hon tar papper, pensel och färger

Hon målar ett annat slut på sin återkommande mardröm

Ett slut som hon själv regisserar

I förhoppning om ett slut på lidandet

Flyktingen övar på att regissera sitt liv

Och leva vidare.

 

Sahar Almashta

Februari 2019

 

 

Lämna en kommentar





Scroll To Top