Vår första tid i Sverige, minne 1

  ”Tack, det är bra”

 

Jag minns kvällen när våra svenska vänner kom på besök till oss över en fika för första gång. Jag dukade med kaffe och bakelser. Jag frågade våra gäster så fort deras kaffekoppar var tomma: ”mera kaffe?”. De svarade: ”tack, det är bra”. Jag fyllde deras koppar med mera kaffe. Efter en kvart frågade jag igen: ”mera kaffe?”. De upprepade svaret som jag misstolkade: ”tack, det är bra”. De fick mera och mera kaffe i sina koppar.

Hur kunde min stackars hjärna tolka ett sådant positivt svar ”tack det är bra” och som saknar negationsorden NEJ och INTE med något annat än att de ville ha mera kaffe?

Jag bryggde kaffe hela kvällen och mina stackars grannar drack och drack och drack. De var så snälla att de inte sa emot och naturligtvis de tänkte inte förklara vad begreppet ”tack det är bra” egentligen betyder. De fortsatte helt enkelt säga tack det är bra och jag fortsatte fylla deras koppar med nybryggt kaffe. Helt logiskt!

Sahar