Blogg Integration i praktiken, del 12

”Låt människan själv få berätta vad hon behöver för att klara sig själv i stället för att utgå från att hon är hjälplös”

Det är inte genom att tycka synd om en människa vi gör henne framgångsrik

För oss som tittar på tv och delar vad som syns på sociala medier om världsläget och den historiska folkförflyttningen som sker just nu är det inte så lätt att föreställa sig hur detta ska lägga sig till sist. Putin och Obama har uppträtt på stora scenen och den ene talar om en slaktare medans den andre är något mer diplomatisk. Historiskt vet vi att krig förr eller senare leder till fred antingen för att den ene förlorar mer än vad det är värt och ger upp eller för att den andra sidan helt enkelt vinner allt och förgör fienden. Den arabiska våren som vi talade om när vi började vår integrationsresa i Praktikertjänst är just nu en masugn av mänskligt lidande, inte utan motsvarighet men av sådana dimensioner att fantasin inte räcker till.

Men vad händer sedan? Vi har gjort några iakttagelser. Det är inte genom att tycka synd om en människa vi gör henne framgångsrik och stark, är en tanke. Den andra tanken är att varför förändra det som redan finns? Om kompisen som är en jättesklicklig gitarrbyggare av skäl som har med krig att göra, tvingas fly Skåne och bosätta sig i Frankrike ska han väl inte bli tvungen att omskola sig till något annat bara för att han är flykting? Det bästa för både honom själv, musiken och samhället där är väl att han ges möjlighet att fortsätta bygga sina vackra instrument och inte behöva tryckas in i en byråkratisk kvarn för att göras om till någon annan än den han är?

Vi tror följande: Så fort vi börjar tycka synd om en människa på grund av den etikett vi klistrat på, har både våra egna tankar och kanske tankarna hos den vi möter, bundits vid att någon är ett offer. Att ha kvar sin egen tro på förmågan att göra det jag lärt mig och kan är rimligen en förutsättning för att jag jag ska kunna klara mig för egen maskin i det svenska samhället. Att ta ifrån en människa möjligheten att göra det hon kan och lärt är förnedrande för den som drabbas.

Vi har nu ett par väldigt enkla förslag till politiker och statsmakt. Problematisera inte människan i sig. Det är människans belägenhet som till exempel flykting som är problemet. Låt människan själv få berätta vad hon behöver för att klara sig själv i stället för att utgå från att hon är hjälplös. Rensa bort alla hittills uppbyggda byråkratiska system som till exempel hindrar en syrisk gitarrbyggare från att på studs bygga upp en egen gitarrverkstad i Sverige i stället för att malas ner i kvarnar av okunskap. Berätta vad symbolen fri företagsamhet betyder i Sverige i stället för att mörka möjligheten till oberoende yrkesverksamhet. Uppmuntra varje människas egen inneboende kraft och vilja att göra något med sina händer i stället för att leva på det allmännas bidrag. Se skillnaden mellan det svenska sättet att tänka och det som är legio i mellanöstern. Där finns ingen arbetsmarknad som vi känner utan entreprenörerna finns i varje människa. Just detta försöker vi i Praktikertjänst just nu att fånga upp. Bland de som nu kommer över våra gränser finns flera skickliga yrkesmän och kvinnor med sjukvårdskompetens och stor erfarenhet. De vill inget hellre att så snart som möjligt komma in i sin vanliga yrkesroll. Vi drar vårt strå till stacken genom att informera om hur man snabbt kommer in samhället och får igång sin svenska legitimation. Men framför allt vill vi visa att det finns en möjlighet i stället för en massa hinder!

Fortsättning följer….

//Sahar Almashta och Tomas Sandström