Blogg Integration i praktiken, del 4

”Hur ökar man sin tolerans, egentligen?”

Hur ökar man sin tolerans, egentligen?

Psykologen Tomas Böhm beskriver tolerans som ett tillstånd där nyfikenheten på den andre är starkare än rädslan. Att utforska en annan människa, dennes tankar och värderingar och kulturella bakgrund är en process som tar tid och kräver reflektion, eftertanke och tålamod. Det sägs att det tar minst ett år att lära känna en människa. Intolerans beskrivs då som ett tillstånd där rädslan överväger nyfikenheten och den processen går betydligt snabbare. Tar rädslan överhanden går det fort att riva ner det som eftertanken har byggt upp.

Psykoanalysens fader Sigmund Freud reflekterade redan 1921 om hur individer förhåller sig när de samlas i grupp. Freud konstaterar att en grupp är mer intolerant, irrationell och ologisk jämfört med individen.  Individerna tillåter sig i en grupp att bete sig som de aldrig skulle göra just som individer. Gruppen som sådan förenklar verkligheten. Det som inte är rätt enligt gruppens mening är alltid fel. Steget är då inte långt borta för gruppen att ständigt söka bekräftelse på att den alltid har rätt. Vi antar att skälet till att en individ söker sig till en grupp kanske är just känslan av rädsla. Om grupptillhörigheten i stället bygger på känslan av att kunna skapa något blir gruppen produktiv och stärkande för dess medlemmar.

En arbetsplats, vilken som helst, bygger aldrig på hat eller rädsla som sammanhållande faktor för gruppen. Men det hindrar inte arbetsgruppens medlemmar från att stundtals bete sig som om man står på ståplatsläktaren och bevittnar ett derby där motståndaren leder med ett par mål. Skälet är just att de djupa mänskliga sociala mekanismer vi alla är utrustade med som individer, under vissa betingelser kan sopas bort och vi förvandlas till icketänkande människor som drivs av myter och projiceringar när vi försöker förstå hur verkligheten ser ut. För att beskriva var i de grumliga vatten våra hjärnor just då simmar, tar vi fram den gemena ordlistan och börjar kalla vår omvärld för sådant vi vet gör den förbannad och förnedrad.

Intoleransen som ju är problemet på arbetsplatsen och som ställer till det för både den som drabbas av den och den som inte förmår tänka i rätta banor finns det bra verktyg för att komma till rätta med. Första steget är att lära känna sig själv och ta reda på hur tankebanorna går framför allt under stress och psykisk belastning.

Nästa viktiga steg är att öva sig i att vara nyfiken och utforskande. Ställ frågor, lyssna på svaren, ställ fler frågor och nöj dig inte förrän du känner att du förstår hur de människor tänker som du möter. Frågorna ska vara öppna och inte till för att du ska få bekräftelse utan bara kunskap. Sannolikheten för att ditt aktiva lyssnande får dig på bättre tankar är stor!

Nästa steg och det är stort, är att reflektera över hur du ska förhålla dig till sådant som antingen känns främmande, hotfullt eller kanske till och med motbjudande. Har du gått de steg vi beskriver har din toleransförmåga ökat och du kan ta till dig andras, som du tycker befängda åsikter, utan att själv bli involverad. Att en människa är troende är en sak att reflektera över som lyssnande människa men det betyder inte att du som lyssnare behöver älska religionen. Du behöver egentligen inte tycka någonting eftersom det stora inte är att ha åsikter i sig utan att förstå.

Fortsättning följer..

//Tomas Sandström och  Sahar Almashta