Vår första tid i Sverige, minne 12

sahar_almashta

”Hemkänslan”

Jag minns hur jag började lära mig konsten att älska mitt hem. Jag har aldrig tidigare fått uppleva ”hemkänslan” i mina barn- och ungdomsår. Jag sökte mig alltid ut, till grannar och vänner. Ingenstans kunde jag känna mig hemma. Minst av allt hemma hos mina föräldrar och syskon.

Efter några år i Sverige fick jag egen lägenhet. Jag blev väldigt glad för det, men fortfarande flydde den till kaféer och vänner. Jag fick vid några tillfällen en fråga som jag aldrig förstått: ”var känner du dig mest som hemma?”. Vad menar de? Jag förstod aldrig det förrän inte för länge sedan. 

Det behövdes cirka tre år av mental övning tills jag fick lära mig hur jag älskar båda mitt hem och mig själv. Jag kan nu njuta av känslan av att sitta med en kopp kaffe och en bok i mitt eget hem. 

Tänk att man får uppleva ”hemkänslan” först när man är femtio år gammal. Sent är bättre än aldrig, som man säger på svenska. Helt underbart att lära sig konsten att uppleva det som för många människor är så självklart. 

W.L.

Lämna en kommentar