Skip to content

Flyktingen och julen

Nakna texter

Lyssna gärna och läs texterna! Det kommer flera…

”Flyktingen och julen”

Den oundvikliga och eviga pakten

Mellan flyktingen och ensamheten

Den tysta och oskrivna pakten mellan migranten och ensamheten

Den gömmer sig bakom alla dörrar, kulisser och fönster

Den är en hemlig och tyst sådan

 

Flyktingen betraktar det nya landet som sitt nya hemland

Som sitt så kallade adoptivland

Hon älskar dess skogar, ljus och arkitektur

Flyktingen andas in nya landets rena luft

Hennes sinnen känner in alla nya dofter, färger,

smaker och språkets takt och musik

Flyktingen vill anamma allt detta så fort som det bara går

Hon ser julstjärnorna som lyser alla fönster

Hon skaffar sig en sådan

Hon vet inte vad det betyder

Men hon älskar ljuset och vill att hennes fönster ska också lysa som alla andra gör

Hon är nyfiken och vill gärna nynna på något annorlunda och nytt

 

Flyktingen går i skolan

Hon lär sig nya alfabetet på SFI

Hon betraktar sin lärarinna som sin plastmamma och blir kär i sin nya mor

Flyktingen kallar lärarinnan för mamma

Lärarinnan ler vänligt och tänker ”stackars flyktingar” och säger: ”du får kalla mig Margareta”

Flyktingen tänker ”hur kan man kalla sin mamma med namn?”

Lärarinnan säger: ”Vi går till nästa sida i boken”

Flyktingens tankar försvinner bort

Hon bestämmer att skriva ett födelsedagskort och köpa presenter till sin plastmor

 

Idag är lärarinnas födelsedag

Flyktingen går fram och sträcker kortet och presenterna till lärarinnan

Hon öppnar kortet och läser

”Happy birth day to You

Jag älskar dig mamma”

Lärarinnan tackar och ler

”Jag får inte ta emot presenter. Vi kan bli anklagade för mutor” säger lärarinnan

Flyktingen skakas av chocken

Hon börjar försvara och förklara

Att dessa små presenter är inga mutor

Att hon bara köpte dem till sin mamma som fyller ju år

Lärarinnan tänker ”Hur många flyktingar genom tiderna har inbillat sig att jag är deras mamma? Stackars de”

Lärarinnan försvinner en kort stund i sina tankar och säger till sig själv:

”vi alla har känslor! Flyktingarna visar dem

Vi gör inte det, men det vet inte de

De tror att vi är känslokalla för det, men det är inte vi

Man visar inte mycket känslor här i mitt lagom land, men de vet inte de”

Lärarinnan ler och säger:

”Vi går vidare till nästa sida i boken”

 

Flyktingen blir ledsen och fattar ingenting

Hur kan man tänka att en människa mutar sin mamma?

Min lärarinna kanske är inte van, tänker flyktingen

Men hon har ingen aning om vad lärarinnan tänker

 

Flyktingen går tillbaka till sin plats och tänker att hon ska skriva ett brev till sin riktiga mor

”Mor, jag saknar dig, din röst, dina goda grytor och dolmar

Jag saknar dina fingrar som kändes som regndroppar på mitt huvud när jag la det på dina ben

Och du lekte med mitt hår

Jag saknar dina händer som kliade min rygg

Jag saknar dina visor som aldrig tog slut

Jag älskar dig min mor

Jag kommer hem snart

Så fort kriget är slut.

Puss och kram

Ditt barn”

 

Kriget kommer att fortsätta flera och flera och flera år till

Men det vet inte de.

 

9 dec 2018

Sahar Almashta

 

julstjarna

Scroll To Top