Vår första tid i Sverige, minne 15

”Konstiga bokstaven Ö”

Jag minns en av mina reaktioner när jag lärde mig svenska språket. Jag tyckte att vissa saker lät konstiga och min hjärna undrade hur det kom sig att det ena eller andra ordet blev som det blev.

Ett exempel på det var när vi övade på pluralis på SFI. För mig var saken helt klar att det ska vara på följande vis: en bok, flera ”bocker”. Lärarinnan trodde att jag hade svårt att uttala svenska bokstaven ö, liksom många utlänningar har det. Hon började öva uttalet med mig. Jag, eller snarare min hjärna kunde inte förstå varför man hittade på en sådan konstig bokstav som denna Ö när man hade den enkla och givna bokstaven O. Då kunde pluralis av en bok bli bocker och inte böcker. Det skulle ha varit enklare om man inte hittade på sådana konstigheter, tyckte jag då.

Tänk att denna konstiga bokstav Ö har även geografiska egenskaper. Ja, man bor på en ö, förstår ni. En mäktig bokstav, har det visat sig att den är. Man bor alltså på den och den kan te sig hur som helst. Mäktigt!

Förresten jag skrattade nyss när jag skrev ordet ”bocker”, eftersom det såg så märklig ut. Jag tycker att det är helt självklart, logiskt och till och med poetiskt att det ska heta BÖCKER och inget annat. Det låter naturligt och vackert.

S.